Projekt Rwanda

Hejsan allihopa!

I morse vaknade vi i allafall i tid^^ Vi gjorde oss i ordning och at frukost och vantade sedan pa Juan Paul och Jean Marie som skulle hamta oss vid nio.

Vart forsta besok for dagen var med FARG, en organisation som gor sitt basta for att underlatta for de overlevande. Vi diskuterade med dom om deras arbete, men vi fick aven tillfalle att stalla fragor om de overlevandes utmaningar. Det har motet gick mkt battre an igar, vi kande oss mkt mer forberedda och det kandes avslappnat.
(Vi vill inte avsloja for mkt detaljer, ni far lyssna pa forelasningen ;) )

Efter detta mote akte vi till utkanten av staden for ett mote med en av de overlevande som lider av handikapp p.g.a. folkmordet. Det har blev mkt kansloladdat, men det kandes anda som hon var glad over att fa beratta sin historia.

Juan Paul fick oversatta at oss da hon inte kunde engelska. Hon borjade med att beratta sin historia om vad som hande henne och hennes familj under de dagar som folkmordet pagick. Hon hade lite svart att beratta, det var sa mycket hemskt som hant. Vi kanner att det ar lite svart att i korthet beratta om det har, men vi ska forsoka.

Mordandet i hennes by borjade ca 13 dagar efter att presidentens plan skjutits ned, alltsa den 19 april 1994. Det var vanner och grannar som utforde mordandet av tutsis i hennes by, om detta inte lyckades kallade de in trupper fran andra hall. Hon flydde tillsammans med sin familj men de tillfangatogs vid en vagsparr. Hon stangdes in pa en toalett i flera dagar, hon vet inte hur manga. Hon lyckades fly, men blev tillfangetagen igen. De hogg henne med machetes i huvudet och slangde in henne pa toaletten igen. Hon berattade inte sa mycket for oss vad som egentligen hande inne pa toaletten, bara att hon efter en lang tid forlorade medvetandet.

Nar hon vaknade upp igen lag hon pa sjukhus. Hon hade blivit hittad av RPF:s trupper och ford dit. Hon var mycket sjuk och sex utav hennes nio syskon och hennes foraldrar hade blivit mordade. Hon spenderade ca fem ar pa sjukhuset innan hon forflyttades till Sydafrika dar hon blev opererad.

Idag lever hon som en fange i sitt eget hem, med hennes syster till hjalp. Hon ar forlamad i benen och tvunget att sitta i rullstol. Hon sa till oss att hon kanner sig oduglig som manniska och att hon inte har nagon framtid. Men hon hoppas anda en dag kunna studera och bli frisk.

Det har var en liten kort sammanfattning av hennes historia, det ar valdigt svart for oss att skriva ned det har da det var sa mycket kanslor inblandat. Hon hoppas att vi kan saga sanningen om hennes historia och hon ar glad att vi kan fora sanningen om folkmordet vidare.

Vart sista mote for dagen var pa sjukhuset i Kigali. Vi fick mota an kvinna som p.g.a. trauma orsakat av folkmordet har fatt legat pa sjukhus sedan 2003, dar hon bara vantar pa att do.

Vi har forsokt lagga in bilder, men det har inte fungerat. minneskortet pajade nar vi forsokte^^. Vi har kopt ett nytt sa vi kan i allafall ta bilder.

Vi lagger upp dem nar vi kommer hem.

Hoppas ni har det bra dar hemma!
PR